Envirotainer, 1995 – 1998, en framgångssaga

Det är naturligtvis roligt att se att Envirotainer sålts för ca 30 miljarder, men resan har varit lång. Arne Olafsson ger en kort historisk återkoppling från hur resan började. Det var verkligen ett annat Envirotainer än det vi ser idag när vi började arbetet med en turn around av bolaget 1995.

Hör gärna av dig om du vill ha hjälp att skapa förutsättningar för ett ”nytt” Envirotainer!
Kontakt: 0701 825 532 | arne@olafsson.se

Envirotainer, Inc. befann 1995 sig i ett läge där utrustningen var fallfärdig. De få containers som fungerade var i uselt skick. Kunderna var missnöjda. Dåvarande ägaren Susan Skolnik ägnade stor del av sin tid åt att jaga kunder som vägrade betala pga dåligt fungerande utrustning.

Egentligen hade Lars Skarke (www.skarke.se), då på Frigotainer, anlitat mig, för att styra upp produktionen av containers i Lagga Marma. Men när vi träffats några gånger så fick Lars ett samtal, och pratade länge, sedan tittade han ut från kontoret och frågade när jag kunde åka till San Diego. Jag var i princip just hemkommen från några år i Florida. Så jag var egentligen inte så överdrivet intresserad av att lämna Sverige igen, men….
När jag kom till San Diego tillsammans med Frigotainergänget, Lars Skarke och Stig Sjöblom, för att slutföra förvärvet så var 99% av förhandlingen social kompetens och 1% pris. Dåvarande ägare var rätt lynnig. Hon var helt säker på att hon skulle bli lurad, så det blev några veckor av relationsskapande och ett gediget arbete med att få med henne på tåget. Få med henne på vår vision om en bättre värld genom en fungerande ”cool chain”.

San Diego

Hela tanken på att lilla Envirotainer, Inc. skulle ta en så stor och avgörande position i världen kändes förvisso lite avlägsen just där och då på kontoret i San Diego. Affären gjordes dock upp och vi firade med middag på Mr. A´s restaurang högst upp i huset där kontoret fanns sedan några år tillbaka. Från Mr. A´s kunde vi se hela San Diego och inte minst flygplatsen. Det var vackert att se flygplanen glida in över San Diego för att landa på den lilla flygplatsen nästan i centrala San Diego. När vi stod där tysta och blickade ut över San Diegos Skyline kände vi nog allihopa att detta kunde bli något riktigt bra…

Rolodexen

Så fort förvärvet var klart satte vi full fart med att träffa gamla kunder. Kunderna var generellt sett väldigt negativa. Vi ville återetablera Envirotainer på marknaden. Första dagen som ny VD för bolaget blåste jag därför av dammet av några gamla rolodexar som jag hittat uppe på någon hylla och började ringa på ”A”. Det var en ganska nedslående process då de flesta bad mig ”fara åt h..e”. De hade ofta någon form av konflikt med den gamla ägaren, eller andra dåliga erfarenheter. Så jag fortsatte med B och till slut fick jag till några möten, och några till, och lite fler, osv.

Mässorna

Vi besökta mässor, bland annat Boston Sea Food Show, som var övermäktig på många sätt. Mässan var enorm, målgruppen för mässan var alla som hade något Seafood att göra. Vi började självfallet göra affärer med fiskfolket. Det tog oss till Boston såklart, Hawai, San Fransisco och New York. de tänkte kylfrakt, vi tänkte logistik. Vi ville hålla containers i ständig rotation.

Genom Boston Seafood Show kom vi gång på Hawaii med fiskhandlarna, inte minst Tom Kraft, och annanasodlarna, Del Monte. Vi åkte varje månad till Hawaii för att gå på fiskauktionen och träffa säljare och köpare. Allt för att få dem att använda vår utrustning för att säkerställa kylkedjan för deras dyrbara produkter. Sakta men säkert ökade användandet av våra containrar från Hawaii, men vi fick genast problem med returerna. Men lyckades göra olika avtal så att flygbolagen använde våra containers även till returflighten till Hawaii.

Vi fortsatte med allt fler mässor, frukt & grönt, läkemedel, transport, logistik, och så vidare. Ganska snart växte kundbasen, och inte minst lyckades vi få ordning på returerna. Dvs att om vi skickade en container med fisk från Hawai till Tokyo, hur skulle vi få tillbaka containern med en betalande kund? Det betydde att så snart vi började få en basvolym till någon ort så gällde det att snabbt hitta en kund som kunde hyra containern vidare därifrån. Fisk till Sydamerika, kaffe vidare till USA, frukt & grönt från USA till Europa, osv. Om vi inte fick det att fungera hade vi plötsligt hela vårt lager på någon udda flygplats i världen.

Widebody aircraft

Många flygplatser, som Arlanda, hade ingen wide body aircraft trafik att tala om när det gällde frakt, så de var lite av en utmaning. Alla våra containrar vara anpassade till wide body aircraft, typ 747 etc.
Photo: Envirotainer

För att hålla ordning på våra kylcontainers använde vi ACT!, ett säljstödssystem, där varje container fick ett kundkort, där vi kunde hålla ordning på våra containers, registrera senaste destination, positionera dem för nya uppdrag, och inte minst veta varifrån vi skulle leta när de försvann från radarn, vilket de ofta gjorde runt jorden. Ur säljstödet fick vi också vår bästa statistik. Vi hade också många vänner runt jorden på flygplatserna som mailade och ringde om de såg någon ”borttappad” container så att vi kunde få hem dem igen. Ofta fick vi hem dem för att flygbolagen behövde extra containers till bagaget.
Nordiska blev snabbt en av våra bundsförvanter i USA, de lagade och lagrade våra containers. VD Fredrik Stange var tillsammans med Tim mycket intresserade av vår verksamhet.
Läkemedelsbranschen var redan kunder, men mycket missnöjda med hur bolaget levererat de senaste åren och använde allt mer konkurrenterna, som ACL, de snabbt plockade våra kunder en efter en. Vi började bearbeta läkemedelskunderna igen, båda direkt och via deras logistikpartners, sakta men säkert ökade försäljningen till dem igen.

Ny utrustning!

I samma veva lanserade vi den nya utrustningen, vackra skinande containers i aluminium från Sverige, som tillverkades i Lagga Marma utanför Uppsala. Produktutvecklingen tog fart, från att bara vara ett skal med isolerade väggar som höll temperaturen bättre blev det allt mer avancerad utrustning. Först med ett fack för kolsyreis, ”dry ice”, för att sedan installera fläktar och kanaler för en jämnare distribution av kylan i containern.
De nya containerna väckte stor uppmärksamhet på mässor runt jorden, vi släpade med dem till Boston, Peking, Chicago, osv. Överallt ville potentiella kunder testa utrustningen. Speciellt med high thech som en lucka för torris, och batteridrivna fläktar, och inte minst temperaturmätarna som ingick. Wow! Vi hade med oss utskrifter på temperaturmätningen från olika flighter, från olika delar i containern. Det väckte otroligt stort intresse och gav oss många kunder. Det gick plötsligt att kontrollera temperaturen på riktigt!!

Vikten!

Så gott som ALLA sa dock att vikten på de nya containrarna skulle döda oss. Det var utan tvekan en utmaning, men när resultatet från frakterna med våra containrar kom ändrade sig kunderna snabbt.
Den tekniska utvecklingen fångade också snabbt läkemedelsbolagens intresse, och allt fler möten bokades för att presentera och testa våra containers. Våra konkurrenter höll fast vid löst isoleringsmaterial och torr is, stone age tyckte vi..

Kolsyreis

Kolsyreis var bra för mycket men ett problem för bl.a. levande hummer, och det var ofta problem att blanda olika produkter som påverkade varandra. I början var kolsyreisen också ojämnt fördelad vilket gjorde att en del varor frös medans andra ruttnade i värmen, i samma container. Äpplen släpper ut etylengas vilket, om jag inte minns fel, snabbar på mognadsprocessen hos t.ex. bananer och jordgubbar. Ekonomin i det hela förstår man om snabbt om liggetid i butik halveras genom negativ påverkan i kylkedjan. Dvs alla produkter ruttnar dubbelt så snabbt.

Beräkna behov av kolsyreis

Vi arbetade mycket på att hitta rätt beräkningar för en flight med en viss produkt med önskan om en viss temperatur. Vi följde upp utfallet med våra mätare och vi blev bättre och bättre på att räkna rätt. Det var inte bara mängden ”dry ice”, utan placeringen i containern, om vi lyckat kyla ned containerns först, osv. Tom Kraft började tidigt att ”duscha” containern med dry ice, för att snabbt kyla ned insidan. Men utan fläktar blev det inte någon bra fördelning av kylan i containern. Det kunde vara fruset på gods på golvet och tinnat gods på de översta raderna.

Batterierna

En annan utmaning var batterierna till fläktarna som skulle distribuera runt den kalla luften i containern, de dog oftast vid fel tillfälle. Det var inte alldeles enkelt att få kunderna att självmant byta batterier, och de försvann ofta på resorna…
När vi började fundera på GPS sökning av samtliga containers tuppade många nästan av då radiovågor med mera skulle skapa stora utmaningar ur ett säkerhetsperspektiv.

Temperaturmätare

Vi började tidigt lägga in små temperaturmätare i containers med lite dyrare produkter. Detta för att se hur temperaturen utvecklats under en flight. Detta ledde också till att vi kunde se om en container öppnats på fel ställe vilket snabbt minskade stölder och oaktsamt hanterande av innehållet. Jag glömmer aldrig när vi fick tillbaka några mätare och laddade ner informationen och såg att dörrarna öppnats vid en mellanlandning, temperaturen hade då stigit dramatiskt och godset blev förstört. Vi hade nu ett case med vår kund mot flygbolaget.

Det Nya Envirotainer!

För att sprida nyheten att Envirotainer sålts och det nu var ett nytt gäng vid rodret, gick vi med i så många Air Cargo Föreningar som möjligt, Los Angeles, San Fransisco, Boston, Chicago, Miami, Seattle, Dallas, osv. Det var möten varje månad så det blev en hel del flängande men synkroniserat med kundmöten så fick vi ihop det.
Det blev en hel del golf då det var ett naturligt inslag i alla möten. Just i denna bild John, Filip, jag och Lasse på Four Season Resort Aviara.

 

www.envirotainer.com

Vi lanserade www.envirotainer.com, det var den första domänen jag registrerade. Jag undrade om det verkligen skulle ge några affärer. Men det var lika bra att göra det ifall det skulle bidra…. Kristalyn Havekors gjorde de svarta broschyrerna Cool as a Cucumber m.m. En lokal webdesigner, som var ett lite udda jobb då, fixade hemsidan så den påminde om broschyrerna.

Svenska mobiler i USA

Säljchefen och jag besökte ofta suspekta områden runt flygplatserna, som Jamaica i NY nära JFK, South Central i LA nära LAX, osv. Vi hade inte mobiler ännu utan stannade vid olika telefonkiosker och ringde kunder för att få till möte eftersom vi ”ändå var i närheten”. En av oss fick sitta i bilen och hålla vakt, medans den andre ringde med en nervöst flackande blick på omgivningen samtidigt som man petade ner mynten i telefonen.
När vi väl skulle skaffa mobiler vägrade säljaren sälja Erikssons lurar, för de var ” verkligen inte bra”, utan det skulle vara amerikanska grejor. Men vi gick till nästa säljare så löste det sig, vi ville ha en svensk profil, rätt igenom, i allt vi gjorde. Det kändes rätt, ibland bökigt men rätt.

Los Angeles, LAX

Från att ha varit ett glatt lokalt gäng i San Diego blev det allt mer uppenbart att vi var tvungna att flytta hela verksamheten till Los Angeles för att ligga närmare våra kunder och inte minst snabbt kunna ta oss ut i världen för att presentera bolaget på mässor och för kunder med kort varsel. Flera i personalen hängde med till LAX, vilket gjorde flytten rätt okomplicerad. Men visst, vi saknade Mr A´s och vår lokala Dry Martini bar på Bankers Hill.

Vi hittade ett kostnadseffektivt men perfekt kontor vid LAX, med lite kontorsytor, utställningslokal och lager. Vi annonserade hela tiden efter ny personal för att ha ett brett spektrum med kandidater nära till hands, lite baserat på var vi befann oss i tillväxtkurvan. Roligast var nog ändå när vi skulle anställa en Production Mgr. Någon som skulle hålla koll på all utrustning, se till att den var ren, och att rätt utrustning kom till rätt ställe. Jag hade vaskat fram tre kandidater som jag tyckte vår styrelse skulle träffa då det var en viktig position och vi betalade rätt bra för den personen. Sagt och gjort, de tre presenterades för Bill Boesch (MD American Airlines Cargo, som jag fick med via Boston Seafood Show), John E. Rehfeld (författare till boken ”Alchemy of a Leader”) och Lars Skarke. Det slutade med att vi fick anställa den person som med störst sannolikhet skulle stämma oss för allt för personliga frågor i intervjun…

AmericanAirlines

Bill Boesch, President American Airlines Cargo, landade i Envirotainers styrelse efter att vi träffats på Boston Seafood Show. Han älskade våra temperatur-kontrollerade containers vid första ögonkastet. Jag visste självfallet inte vem han var när han kom till vår montern. Men jag körde vår sales pitch och han föll pladask. Inom kort var han i Envirotainers styrelse.
En annan viktig person i bolagets framgång och utveckling var Hans Åkerblom med sitt synsätt/verktyg/process LOTS®. Verktyg och en process som används för att utveckla ledare, team samt företag och organisationer. LOTS har funnits på marknaden i över 40 år och har nått människor i fler än 60 länder.

LOTS

Nu skulle även vi på Envirotainer och Frigotainer lära oss ett strukturerat verktyg för reflektion, beslutsfattande, implementering och uppföljning. Vi hade vår första gemensamma samling med Envirotainer och Frigotainer i Dallas. Hans försökte samla alla för att hitta och förstå vårt Purpose, osv. Det var lite intressant att se hur de olika kontinenternas ledarskap mötes, eller inte. Det svenska övervägande lyssnande ledarskapet i förhållande till Bills amerikanska mer framfusiga röststarka ledarskap. Det var intressant att se i en så skarp och påtaglig situation.

Tallmadge Brothers Oyster

En av våra större kunder blev en producent av musslor norr om New York, Tallmadge Brothers Oyster Company. En dag åkte Lars och jag dit för att se på deras anläggning och prata mer affärer. De bjöd självfallet på musslor och trots att det inte är någon av mina favoriter så moffade jag i mig ett gäng. Vi åkte senare vidare till New York, följande dag satt vi på Kinkos och gjorde prognoser i excel. Vi byggde kalkylerna på de pågående diskussionerna med nya och befintliga kunder. high-low, etc.. På kvällen skulle vi fira framgångarna, men när Lasse knackade på min dörr var jag likblek och magsjuk. Lasse tyckte jag var blek men ”lite mat kunde väl bara vara bra”… Det slutade med att han fick hämta vatten och frukt till mig och någon middag blev det inte.. Men historien fortsätter med att jag mådde bättre dagen efter och det var dags att åka tillsammans till Sverige. Men när jag knackade på Lasses dörr var han lika magsjuk nu som jag igår, så han blev kvar på rummet och jag åkte till Sverige själv… eller vart det nu var vi skulle…

Lufthansa

Ganska tidigt inledde vi diskussioner med Lufthansa som ville ha exklusivitet på vår flotta av containers. Vi var sugna på affär men efter en del sparkande på varandras smalben under bordet så sa vi nej till exklusivitet. Vilket var tur för sen kom det ena flygbolaget än det andra…
Frigotainer hade sedan tidigare etablerat mycket bra kontakter med Japan via Mr. Yasaki som var erkänd guru inom området kylfrakt med flyg. Han och hans side kick Mr. Tokoyama ordnade snabbt möten med JAL, ANA och andra större flygbolag i Japan, och snabbt var vi igång där med.

Läkemedelsbolagen

Läkemedelsbolagen var redan kunder tidigt i Envirotainers historia. Det fanns ingen bra utrustning att tillgå så det Envirotainer erbjöd inledningsvis var ändå det bästa. I takt med att kvaliteten på Envirotainers utrustning förbättrades och temperaturreglade containers introducerades ökade beställningarna från läkemedelsbolagen och deras fraktbolag. Priset de betalade var också väsentligt högre än andra, och containern var alltid ren och hel efter en resa. Vidare hade läkemedelsbolagen ofta anledning att skicka containers fram och tillbaka till samma destinationer. Logistiken blev följaktligen väsentligt mycket enklare för oss, och uthyrning allt mer effektiv och lönsam.

Logistik

Logistik och reperationer var en ständig utmaning. I mars 1998 tecknade vi ett två-årsavtal avtal med Airbase för lagring och reparation av våra temperaturkontrollerade containers. Genom detta avtal sparade vi mycket tid och pengar genom att vi nu kunde tillhandahålla utrustning där kunderna fanns. Inte minst att få reparationer gjorda på plats. Så vi inte behövde inte längre skicka tillbaks trasiga containers till LAX eller JFK för reparation. Nu hade vi plötsligt 11 lager på större flygplatser.

Konstverk

Även konst skickades i en Envirotainer, med framförallt Fortress Forwarders just för att temperaturen gick att kontrollera. Men det var även en säkerhetsaspekt att vi med hjälp av temperaturmätaren kunde se om någon öppnat en container på en resa. Det var dock ofta mycket hemlighetsmakeri kring dessa frakter, av naturliga skäl… say no more….

Idag har Envirotainer huvudkontoret i Stockholm och utvecklar, tillverkar och hyr ut temperaturkontrollerade containers. Med upp emot 600 kunder, ca 300 anställda och mer än 5 500 containers har mycket hänt sedan 1995.

Fritt ur minnet, utan dagbok, bara lite minnen.
Läs mer www.olafsson.se

Det moderna ledarskapet

Ja, jag läser The Men At the Top från 1929 och frågan blir naturlig då boken träffar väldigt rätt i flera ledarskapsfrågor. Diskussionerna kring ledarskap har naturligtvis förfinats och det har kommit fram lite nya ord som beskriver det vi redan visste på bättre sätt…

För att studera frågan lite mer ingående tar vi då avstamp i Herbets N. Casson´s bok ”The Men At The Top”, med undertiteln Tolv Tips om Ledarskap från 1929. Jag understryker, från 1929!! Dessutom noterar jag att självaste Simon Sinek med största sannolikhet funnit en hel del inspiration i just ”The Men At The Top”! Läs vidare så förstår ni (om ni läst Simons böcker vill säga).

Herbert N. Casson

Herbert N. Casson är från Kanada men började sin riktiga karriär i Boston. Herbert Casson höll seminarier i ledarskap och grundade publikationen Efficiency tidigt 1900-tal och skrev böcker ända till 1950. Han skrev sammanlagt 168 böcker om framgångar i affärslivet.

Vi kan med andra ord säga att han hade en rimligt god uppfattning om ledarskap och affärer som han dokumenterade och delade med sig av runt jorden. En annan intressant publikation han gav ut var Ads and sales: A Study of Advertising and Selling, from the Standpoint of the New Principles of Scientific Management men den får vi återkomma till.

För ordningens skull, ja, han hänvisar till Män i hela sitt resonemang, omodernt jag vet, men det var den tidens principer. Om vi låter hjärnan översätta ordet män/man med Ledaren, utan att relatera till kön så flyttar vi fram positionerna till 2019 i dialogen. Vidare är språket ibland ålderdomligt, högtravande, kanske vackert, men vi vet alla vad som sägs…

Simon Sinek har som sagt troligen hittat flera av sina teser i Herbert N. Cassons böcker, läs vidare och ni förstår varför, men speciellt Tips Tio om att representera sina ”följare”, inte sig själv, samt Tips Tolv om att ha ett”Great Worthy Purpose that benefits others as well as yourself”.

I det fall du inte har ork att läsa alla Tolv Tipsen, scrolla ned till Tips Tolv, läs det, och du kommer att vilja läsa mer.

Boken The Men At The Top, med undertiteln Tolv Tips om Ledarskap från 1929 är som titeln antyder ett antal tips som ska stötta och utveckla personer i sin roll som ledare. Notera att språket är ålderdomligt men jag ville behålla känslan från boken. Jag gör nedan ytterst korta sammandrag från de tolv kapitlen, och en kort reflektion mot dagens ledarskap:

Tips Nummer Ett, Fatta Snabba Beslut

Vi behöver bättre ledare. De män som nu leder oss i politik, handel och industri är inte tillräckligt starka. De leder faktiskt inte oss alls.

Vad vi behöver för närvarande är framför allt ett kompetent, modigt ledarskap. Som du ser genom att läsa vidare är ledarskap en sak i sig. Det kräver mer än förmåga. Den har en egen teknik.

Ledarskap kan med andra ord förvärvas i stor utsträckning. Det kan läras, precis som någon annan konst kan läras. Och det är den Konst som står högst av allt. När en nödsituation kommer, måste en ledare ta ansvaret, och ge order, han kan inte sitta och överväga. Han lämnar aldrig över ett beslut till en kommitté eller en konferens eller en ”royal commission” eller kommer med någon annan ursäkt.

En ledare måste veta vad som ska göras. Han måste instruera andra och inte gå runt, som en tiggare med en hatt, och samla andras åsikter. Här har du en av de vanligaste anledningarna till att företag och nationer misslyckas – de har ledare som inte kan bestämma sig.

Så vårt första tips är – Fatta beslut snabbt. Det finns ett hastighetselement i ledarskap.

Kommentarer:

Vi kan ju snabbt konstatera att behovet av att kunna snabba beslut är av betydelse för ett företag eller t.ex. en regering (där det kanske brister mest just nu) även idag. Ofta fastnar väsentliga strategiska beslut i långbänkar och i avvaktan på beslut försvinner möjligheten eller ett lands utmaningar blir allt värre. Det finns ett relevant Kinesiskt ordspråk, ”Om du tänker för länge på nästa steg kommer du att tillbringa resten av livet på ett ben.” Det är väl det Herbert försöker illustrera och resonera kring med dåtidens nomenklatur och språkbruk.

Jag tycker personligen att det väl kännetecknar det innovativa snabbrörliga entreprenörskapet som tar snabba beslut och utmanövrerar etablerade aktörer i olika segment, till vår glädje och deras sorg…

Så, tips Nummer Ett får vi väl anse som rimligt även 2019?

Tips Nummer Två, Lyssna på Alla men håll inte med någon

En ledare måste vara en man bland männen. Han måste vara chefen, inte den första bland jämlika eller något sådant litet. Men han måste vara tillgänglig och mottaglig för nya kunskaper. Han får inte hålla sig själv, som om han, som Moses, mottar sin visdom från himlen. Han måste komma ner från egoismens Sinai och leva bland de människor som han leder.

Vem som helst kan lära någon någonting. Napoleon gjorde det till rutin att ofta prata med sina privata soldater. Han lyssnade på alla, men höll inte med någon. Sanningen, du ser, är en sammansatt sak. Ingen kan ensam tillverka mycket av sanningen. Sanningen är i honungen i tusentals blommor. Den måste samlas in från många håll.

Det finns tider när en sann ledare måste stå framför en folkmassa och bli körd över och bli trampade på, ja det är en risk för allt ledarskap. Så, du kan nu börja se vad en sällsynt sak är ledarskap, och hur mycket det behövs, just nu, i denna värld av egoistiska grupperingar.

Kommentarer:

Hmm, så, snabba beslut MEN lyssna på alla, ta med dig allas perspektiv, fånga allas intressen, men lova inget, håll inte med någon, utan fatta dina egna beslut med hjälp av dialog med alla.
Men, tänk efter, vad som sägs är att du som ledare ska ta intryck av dina medarbetare och stab, för att sedan i ett sammanvägt beslut ta hänsyn till allas åsikter men sedan TA ETT BESLUT! Kom ihåg, 1929!!
Även tips nummer Två får vi väl anse ligga inom ramarna för dagens moderna ledarskap.

Tips Nummer Tre, Agera och stå fast

Kaniner överlever genom att ducka. Så tror jag, gör även politiker. Men med ledarskap hänvisar jag inte till politiker eller kaniner. Ledarskap och framgång är två mycket olika saker. En mycket lågkvalitativ man kan bli framgångsrik mätt i pengar, men ingen lågkvalitativ man kan vara ledare, förutom då och då, då av en olycka, och under en mycket kort tid.

Lite då och då smyger någon man upp i de mäktigas säten och hoppar upp, i en sinnesstämning av övertro och bravado, på en av tronerna, men han är snart genomskådad och jagad tillbaka till dunkelheten.

En ledare måste vara bestämd och hård som granit. Han måste acceptera motstånd som något självklart. Han måste kunna sova gott på natten före slaget. Summerat måste han ha temperamentet att STICK TO IT, oavsett om han har gjort en blunder eller inte.

Ingen ledare kan alltid ha rätt. Han gör misstag, som varje domare gör. Men han måste hålla sig till det, rätt eller fel. Det kan tyckas vara svårt att säga, men alla som har kontroll över stora företag vet att det är sant.

Handla och stå fast, det är det tredje steget i trappan som leder till toppen i din handel eller ditt yrke.
Du måste vara som Luther, som spikade sin detaljerade tro på kyrkdörren, så att alla kunde se och läsa hans ståndpunkter. Han tog en hammare och spikade upp dem snabbt, så han inte kunde inte ändra sig och ägna sig åt kompromisser.

Luther agerade och stod fast vid sin tro och blev den religiösa ledaren för sin nation. Och det är i små och stora saker som du kommer att finna att det är Åtgärder (Action), inte Diskussion, som gör dig stark och värdig ett ledarskap.

Kommentarer:

Oj, vad vackert, poängen är att en ledare ska stå fast vid sin övertygelse, inte vara öppen för kompromisser. Vi alla vet vad urvattnade kompromisser leder till, ett urvattnat ledarskap. Unga i karriären ser upp till principfast ledare som står för sina beslut, men som också i det fall det leder mot avgrunden står fast vid sina principer och avgår med flaggan i topp utan att vika från sina övertygelser.

Tips Nummer Fyra, Var aggressiv, ha alltid en kamp på gång

Om en man är negativ, ursäktande och blygsam, kan han vara en mycket bra hantverkare, han kan ha förmåga och till och med karaktär, men han kommer aldrig att bli en ledare, aldrig i denna värld.
När jag skriver om mänsklig natur som den är, inte som den borde vara, är jag tvungen att säga att hela världen älskar en fighter.

Den som ska hantera stora grupper av medarbetare måste alltid vara engagerad i någon form av utmaning. Han måste alltid ha en kamp på gång.

Det största problemet i näringslivet är att få folk engagerade. Hur man får dem att resa sig ur sin slentrian, hur får man deras ögon att lysa, hur man gör dem engagerade och få ett högt tempo medan de arbetar, det är det problemet som varje chef måste lösa.

Män gillar inte att jobba, har aldrig gjort det, och kommer aldrig att göra det, men de har älskat spel och slagsmål de senaste miljoner åren.

Du måste ha en kamp eller en tävling för att få ditt folk att göra sitt bästa och njuta av det. Andrew Carnegie, till exempel, visste det. Han introducerade idrottens anda i järn- och stålbranschen och blev en av de rikaste männen i världen.

Det måste alltid finnas en fiende, eller en skurk, eller (kanske helst) ett mål. Hur få affärsmän vet detta eller agerar på det!
En ledare som alltid attackerar! Det är det som håller varje normal man lojal, oavsett om han är i London eller Nigeria.

Så, om du ska vara ledare måste du vara aggressiv och alltid ha en kamp på gång.
Detta är ett stort faktum, som är uppenbart för den modige, och utvecklar honom till en ledare bland sina medmänniskor.

Kommentarer:
Gamification, ett starkt växande koncept där ett moment av tävling införs för att motivera och engagera medarbetare i alla delar av organisationen. Läs mer om ett av de bolag som haft en bra utveckling inom området. Vidare är det lätt att se entusiasmen i en start up när de tar sig ann jättarna och angriper deras marknadsområden, alla sluter upp i kampen och sluter upp bakom ledningen för att vinna kampen mot jättarna.

När Christer Hägglund, Proffice, var en av pionjärerna i bemanningsbranschen tog han och de andra fighten mot gällande lagar och regler, och gängse uppfattning om hur en anställning skulle se ut. Alla i bolaget slöt upp bakom Christer och andan i bolaget var fantastisk, för här bröts det ny mark, och vi tog fighten mot etablissemanget!

Även i det moderna förändringsarbetet är det viktigt att få organisationen att sluta upp bakom en vision för företaget, att skapa engagemang i sin kamp för att uppnå målen. I många fall handlar det om att få tillbaka motivation och glöd i organisationen.

Summa summarum, stämmer helt med verkligheten, klassiskt! Lika aktuellt idag som 1929.

Tips Nummer Fem, Skapa Nyheter

I hela Storbritannien kanske det finns 10 000 män som tänker för sig själva och inte svänger fram och tillbaka av Daily Press. Det kan till och med finnas en man som inte läser ett dagligt papper, även om jag aldrig har hört talas om en sådan man. ”Vad är nyheterna?” frågar vi, så snart vi är uppe ur sängen.

Så, om nyheten gör oss, kan vi väl fråga, ”Vem är nyheterna?”

Svaret är det här, nyheten görs av alla som gör intressanta och ovanliga saker. Pressen är som en Juggernaut. Vi gör den själva och sen rullar den över oss och krossar oss om vi står i vägen. Men vad har detta att göra med ledarskap? Mycket. I dessa dagar av den allmänna opinionen kan ingen ledare hoppas vinna utan att han vet hur man ska styra dagens skvaller, eller om han inte vet hur man gör nyheter.

Nyheten skapar ledarna. Följaktligen måste en ledare ta hand om nyheterna och kontrollera dem så långt han kan. Stanna med publiken och låt publiken veta var du är, där har framtida ledare ett viktigt tips att fundera på. Du måste först ha en produktion och sen måste du skapa en efterfrågan genom att skapa nyheter, med reklam och god publicitet.

Om du vill vara ledare måste du ta reda på hur du skapar nyheter!

Kommentarer:
Ja, vem kan debattera det, vi måste kunna skapa nyheter, om oss själva och våra erbjudanden, inget har egentligen revolutionerats där heller, utom allt fler kanaler och att all information är tillgänglig direkt, inte via Rapport 19.30….

Den stora skillnaden är väl kanalerna, de digitala kanalerna, men behovet är fortfarande detsamma.

Just arbetet med de digitala kanalerna kan du läsa mer om här.

Tips Nummer Sex, Lär av nederlag och fortsätt framåt

Detta är en av ledarens svåraste tester, hur tar han nederlag?
Tar han det som slutet på allt eller gör han det som en lärande händelse i ett längre perspektiv?
Affärsvärlden är en plats för konflikt, en plats för vinster och förluster, upp-och nedgångar. Det är inte ett trevligt bekvämt kontor, där du sitter vid en stor skrivbord och ler mot vackra kvinnor och smickras av chefer.

Ett företags kamp handlar inte bara om att underteckna checkar och fylla i dokument. Det handlar om viljestyrka och uthållighet och motstånd.

Den största klubben i världen, säger jag utan tvekan att den är ”Down and Out Club”.

Om en man vill vara ledare måste han bevisa att han inte brister under press. Han måste acceptera livet som en konflikt, och inte förvänta sig att det är en parad eller en rosa tebjudning. Han måste vara snabb att märka varför han förlorade och använda denna kunskap i sin nästa kamp.

Ja, om du vill vara ledare i en värld som är full av hinder och fiender, måste du vara en fågel Phoenix.
Du måste lära av dina nederlag och fortsätta!

Kommentarer:
Ja, det är fortfarande en hård värld, och ett hårt arbete, och man måste lära av sina misstag, och inte ge upp. Boken ger många bra exempel på uppfinnare och företagsledare som trots motgångar fortsatte sin nästan hopplösa kamp, men som till slut övervann allt motstånd och rönte stor framgång.

Tips Nummer Sju, Skapa allianser med andra Ledare

Ingen annan än en stor man, en fullmogen man, kommer att uppskatta hur klokt detta tips är.
Oavsett hur stark du är kan världen lätt rulla över dig. För många stora affärsmän gör samma misstaget att de bara litar helt och hållet på sig själva.

De gör inga allianser. De har inga vänner.

Faktum är att varje man behöver sällskap av sin jämlikar, då och då, för att hindra honom från att bli en uppblåst egoist. Ingen man är så stor att han inte kan hitta likvärdiga män. Den största tapetseraren kan bli en vän till den största grossisten och den största juveleraren.

Han kan också hitta vänner bland sina bästa kunder. Ingenting ger större utdelning än det. Hemligheten bakom Rockefellers framgång var att han var den enda oljemanen i de tidiga dagarna som skapade allianser. Han gjorde avtal med järnvägsbolagen för att garantera dem fasta dagliga fraktvolymer. I gengäld gav järnvägsbolagen honom en särskilt låga priser på sina oljetransporter.
Det är därför som en stark man inte bör bära sitt oberoende för långt.

Det är därför som han borde skapa allianser med andra ledare inom andra handelsområden.

Kommentarer:
Tips Nummer Sju är lika aktuell idag som 1929. Tipsen håller fortfarande hela vägen till 2019. Vikten av allianser, samarbeten och partnerskap är allt viktigare.

Tips Nummer Åtta, Var inte rädd att möta faran ansikte mot ansikte

Bland vilda djur, när det finns en plötslig fara, går ledaren av mot faran. Om han inte gjorde det skulle han inte längre vara ledare. Ingen flock skulle följa honom.
Det är priset på ledarskap. Det är ett rimligt pris, och varje ledare måste betala priset.
En ledare måste möta fara. Han måste ta risken. Han måste vara en slags mänsklig fästning.
Nästan alla risker är också ett tillfälle. Det är en möjlighet att vara ledande inom din handel eller yrke.
Poängen för praktiska män att komma ihåg är att du inte kan undgå fara, och det bästa sättet att undvika det är att möta faran.
Utan mod kan ingen man vara ledare, och mod kan utvecklas. Det utvecklades av tusentals män i kriget. Varför kan det inte också utvecklas i affärer?
Det finns alltid en man, vågad och progressiv, som lägger in de nya förbättringarna innan hans konkurrenter gör det. Hans motto är ”Jag leder, annat följer!”
Han vet att det på vägen till framgång finns den ena faran efter den andra, men han vet att den första mannen att övervinna en ny fara är den som vinner mest på vägen.
Kommentarer:
Alla IT entreprenörer, digitala omvälvande förändringar, etc, inget av detta hade hänt utan mod från folk som ovan. Människor som sticker ut hakan och VET att att det finns möjligheter genom förändring, och i att leda förändring. Vi vet vilka de är, Steve Jobs, Spotifygrundarna, Elon Musk, med flera i nutida och massor i det förglömda, Ford, osv.
Ett bra tips!

 

Tips Nummer Nio, Rekrytera en stab

En ledare är en slags premiärminister snarare än en diktator. Han måste ha en stab.
Ledaren måste ha sin personal av hjälpare och rådgivare och chefer.
Han får inte försöka att köra sin verksamhet själv. Om han gör det kommer han förmodligen att dö tjugo år i förtid. Och han kommer inte att bygga upp en permanent verksamhet.
Din skicklighet som organisatör kan bäst prövas med hur lång tid din firma fungerar i din frånvaro. Om du inte kan vara borta mer än en vecka eller två måste du skapa en stab.
En arbetsgivares första plikt, om han vill att hans firma ska växa, är att ha ett system för personalutbildning. Detta är ett faktum som realiseras av mycket få arbetsgivare.
Som personalutbildare gjorde ingen någonsin mer än Carnegie gjorde. Han tog 43 unga män, alla fattiga och gjorde dem miljonärer. Vad mer gjorde han dem alla kloka, alla utom en, som gick till politiken… (ha ha ha…)
Affärsmannen som bygger upp personal förlänger inte bara sitt eget liv, utan också sitt företags liv, det är ett viktigt faktum som bevisats utöver allt tvivel.
Det gäller för varje kompetent affärsman att han också måste vara en lärare. Han måste spendera en stor del av sin tid på undervisning.
Välj ditt folk och träna dem så mycket du kan, det är en väsentlig uppgift om du vill bli en affärsbyggare.
Kommentarer:
Höll på att skratta ihjäl mig åt kommentarer om hur Carnegie gjorde alla de 43 männen kloka, utom han som blev politiker, underbart, håller även det idag… fantastiskt roligt!
Skämt åsido, att rekrytera en stab och säkerställa att dessa är utbildade och tränade i verksamheten kan väl knappast ses som annorlunda idag? Speciellt intressant hur stor vikt Herbert lägger på personalutveckling!
Nu är vi på Tips Nio och alla tipsen håller än idag!

 

Tips Nummer Tio, Representera dina följare, inte dig själv

Vi ska nu vidareutveckla tanken att en riktig ledare måste skydda dem som han leder. (Simon Sinek!!)
Som ni kommer att se är det här en ny idé i affärslitteraturen och en av enorm betydelse. (1929, WOW!!!)
När du har läst det här kapitlet ser du att ledarskapet har ett mycket högre och ädlare syfte än de flesta tror.
Feodalism försvann för att för många Baroner och klanledare tänkte bara på egen karriär och eget nöje.
Det är därför som så många politiska karriärister misslyckas, de lägger sina personliga ambitioner först. Då, så snart nationen upptäcker detta, kastas de åt sidan. (Herbert verkar ha haft ett mindre bra förhållande till politiker, de får ofta pikar och lyfts fram som allmänt sinnessvaga och opålitlig i boken).
Så, som du kan se, om du vill vara en av männen på toppen, måste du ge service. Utveckla en ny service till 100 000 personer och presto, de kommer att göra dig till ledare.
Vi kan till och med gå vidare och säga att denna idé om ledarskap också är grunden till en sann moral. Det är kristendomen, även om prästerna har aldrig förstått det.
”Jag kom inte för att bli tjänad, men för att ge service”. Vad är det om inte min tionde Tips i äldre form?
Är det inte det ursprungliga sättet att säga att vägen som leder till storhet är via service!
Kommentarer:
Ett tema som Simon Sinek driver hårt i sina presentationer. Håller verkligen även idag. I boken redogör Herbert för många dåtida storheter som följt denna väg, och blivit mycket framgångsrika, glöm inte att boken gavs ut 1929 (!).
Det ligger väl dessutom i tiden att hjälpa andra, och att vilja väl mer än att bara bygga bolag.
Bra tips!

 

Tips Nummer Elva, Belöna lojalitet

Ju längre jag lever desto mer uppskattar jag lojalitet. Det är cementen som förankrar en civilisation tillsammans.
Ta lojaliteten ur en man och han ruttnar. Alla som har bott i djungeln eller vildmarken har lärt sig att uppskatta lojalitet. Men vi behöver lojalitet lika mycket i en stad som vi gör i en djungel.
Utan lojalitet blir ett företag mycket av ”Slippery Dicks”, alla försöker lura varandra. Alla tänker bara sig själva.
Finns det inte några företag som ständigt ändrar sin personal? Anställda kommer alltid och går. Varför? Eftersom de inte är fästa vid företaget med lojalitet.
Lojalitet är nödvändigt och lönsamt. Du kan se att detta är lika viktigt som effektivitet.
Det måste finnas lojalitet och det måste börja på toppen. Det startar inte av sig själv bland medarbetarna.
Hur kan ett företag vinna ett mästerskap utan lagspel? Och hur kan det finnas lagspel där är det inte finns lojalitet och vänskap.
Så, vi måste säkerställa lojalitet genom att belöna den och odla den i vår organisation.
Kommentarer: Tips Nummer Elva, Belöna lojalitet
Ja, vad säger man, imponerande. Tips Elva håller! Personalomsättning är inget att sträva efter, och det påverkar självfallet bolagets lönsamhet, som Herbert påpekar. Lojalitet är verkligen något eftersträvansvärt, och svårt att nå om det inte börjar uppifrån.

 

Tips Nummer Tolv, Ha ett mycket värdigt syfte (Simon Sinek!!!)

Är det inte sant att de flesta människor är som små dagliga insekter, som driver väster idag och öster imorgon? Är det inte sant att många av våra så kallade ledare inte har någon mening, ingen klar politik?

En man kan bli både rik och berömd av energi, ensam, utan att ha något syfte i livet. Men han kommer inte att vara en riktig ledare. Han kommer att leva och dö men lämnar inget spår.

Så, som en affärsman och inte som en idealist, skulle jag säga att varje kompetent man borde ha ett mycket värdigt syfte, en plan, en politik som kommer att ge ett mönster och en riktning i sitt liv. Det ger en man enorm kraft att koncentrera sig och han blir som en projektil.

Många män med mycket små förmågor har blivit riktigt stora och kraftfulla genom att ha ett värdigt syfte. En man som bestämmer sig för att bygga stora företag som har ett tydligt syfte är nästan oemotståndlig. Det är det värdiga syftet som ger entusiasm, som väcker människor för att göra sitt bästa!

Självutveckling och ett stort värdigt syfte som gagnar andra såväl som dig själv, det är det sista ordet som kan sägas om ledarskap.

Kommentarer:
WOW!! Ett värdigt syfte, The Purpose Herr Sinek, nu vet jag var Simon fått allt ifrån. Herberts bok från 1929 beskriver det alla borde veta IDAG 2019.

Summering

Personligen är jag överraskad över Herberts tolv tips, hur nära de ligger till hands även idag, nästan 90 år senare. Om vi läser punkterna och ser förbi språk och mansideal så tonar ett grundläggande ledarskap fram som borde vara en bas i allas arbete med ledarskap.

Ja, läser du hela boken märker du snabbt att han gör narr av politiker, men med all rätt, för det stämmer väl överens med dagens ryggradslösa politiker som även vi får dras med 90 år senare. Han har också en viss förkärlek till Great Britain, men som sagt, det var den tiden…

Men tänk er bortom allt detta, boken skrevs baserat på erfarenheter från tidigt 1900-tal till 1929 då boken gavs ut första gången. Jag blir verkligen imponerad, visst, vi kan välja lite modernare ord idag, det har forskats en hel del och lite teorier har döpts om och stöpts om för att lättare kunna kommuniceras och förklaras.

Men i grund och botten är det samma teorier som Herbert redogör för i sin bok från 1929.
Min favorit är absolut Tips Nummer Tolv, klockrent redan 1929!

Med andra ord har det inte skett så vansinnigt mycket de senaste 90 åren när det gäller ledarskap. Vilket i och för sig är bra, för om ledarskap bygger på dessa Tolv Tips så är det ju inte så svårt kan man tycka? Det verkar inte vara någon svårsmält formel utan tämligen enkla grundläggande frågor som ska hanteras på ett värdigt sätt.

För den som vill beställa boken på Amazon, kanske det kan fungera, annars är väl något antikvariat kanske mer spännande.

Återkom gärna med frågor eller funderingar, jag tycker det var en kul övning, även om översättningen var lite av en utmaning med det lite gammalmodiga språket. Men jag ville samtidigt att känslan skulle bli kvar från hans bok, den är verkligen väl värd att läsas pärm till pärm.

Lagen och profiterna

I boken ”Lagen och profiterna”, 1960, laborerar C. Northcote Parkinson, vidare på temat som han inledde med Parkinsons Lag. Trots att det gått 60 år sedan boken publicerades hjälper den oss att tolka dagens allt mer komplexa men utmanande skattetryck, och den förväntade samhällsleveransen, på ett utmärkt sätt.

Parkinsons Lag (1942) utvecklade frågan om att administrativt arbete har en tendens att fylla den tid man har till förfogande, ett litet annat tema men med tanke på hur staten skapar ett allt större administrativt arbete så hänger de båda böckerna samman på ett finurligt men mörkt sätt.
Parkinsons Andra Lag inleder ”Lagen och profiterna”; Utgifterna stiger för att motsvara intäkterna. Detta gäller för såväl privatpersoner som för staten. Vi kommer dock primärt att uppehålla oss vid staten i denna skrift.

Northcote Parkinson lyfter i sin skrift ”Lagen och Profiterna” fram det faktum att staten, eller motsvarande representanter, har en obehärskad benägenhet att ständigt öka skattetrycket för att fylla skattkistan med medel för allsköns vidlyftiga ändamål. Detta när staten de facto ska hålla sin budget snål och under kontroll och säkerställa att skattebetalarna får valuta för den skatt de erlägger, frivilligt eller motvilligt.

Skatten och motprestationen

Det är självfallet av stor vikt att skattebetalaren upplever att motprestationen i form av pension, sjukhus, skola, polis, trygghet, etc. för erlagd skatt uppnår någon form av miniminivå för att inte betalningsviljan ska tryta.

Tyvärr får vi konstatera att vi snabbt rör oss mot en brytpunkt där skattetryck och, tragiskt nog, ett brutet samhällskontrakt luckrar upp viljan att erlägga skatt, för att motprestationen för erlagd skatt helt enkelt är undermålig.

Problemställningen är sprungen ur det enkla faktum att skatteuttaget bara kan vara så stort innan effekterna blir sådana att skatteintäkterna istället, inte helt överraskande, minskar. Ett hänsynslöst skattetryck på de individer och företag som tillför skattemedel till systemet för att staten skall klara att leverera det samhällskontrakt de är satta att förvalta kommer att baktända om det inte tillför ytterligare tydliga mervärden för den som de facto betalar in skatten.

De numera pålagda smått hysteriska skatterna tillför dock inget av värde för skattebetalaren utan kan anses vara plakatpolitik på bekostnad av skattebetalaren, och dennes goda vilja att göra rätt för sig, trots allt…

Ett bra exempel är plastpåseskatten som självfallet bara är politiskt trams, argumentet för miljön är ihåligt och saknar relevans. Men för konsumenten blir det en påminnelse om att politikers agenda sällan är samma som den röstberättigande och skattebetalande befolkningen har.

Vilket leder oss till Lafferkurvan…

Lafferkurvan 1970

De flesta känner väl till Lafferkurvan som är ett begrepp inom nationalekonomi och syftar till att beskriva elasticiteten av beskattningsbar inkomst.

Arthur Laffer, ska ha ritat kurvan på en servett vid en middag i Washington 1974. Han noterade att skatteintäkterna borde vara noll om skattesatsen är antingen 0 eller 100 procent och tecknade ett bågformat utseende mellan dessa extrempunkter. Därmed finns det alltid en punkt där en skattehöjning inte längre leder till ökade skatteintäkter.

Efter någon punkt på skalan anser alltså skattebetalaren att det lönar sig föga att arbeta då den förmodade ersättningen till stor del försvinner i skatt. Det är dessutom besvärande att det ökande skattetrycket inte levererar något mervärde att tala om för skattebetalaren.

Vidare finns det tyvärr ett numera tämligen grumligt samhällskontrakt som tidigare skulle motivera skattebetalare att acceptera en högre skatt givet att motprestationen för den högre skatten från staten är i paritet med förväntningarna från skattebetalaren.

När skatteuttaget, enligt Lafferkurvan, börjar ligga på en kritisk nivå samtidigt som samhällskontraktet börjar luckras upp uppstår den naturliga frågan:

Vad fan får vi för pengarna!

När skattebetalaren noterar att samhällstjänster som skola, sjukvård, polis, trygghet, omsorg, pensioner, etc. inte lever upp till de förväntningar skattebetalaren kan anse rimligt luckras självfallet viljan till att betala en hög skatt upp från två håll. Dels för att det inte lönar sig att arbeta och dels för att de tjänster som förväntas levereras av staten som en motprestation till den höga skatten ej uppnår den kvalitet eller standard som förväntas.

Vi uppnår då en intrikat och besvärande sammankopplad brytpunkt som snabbt knäcker betalningsviljan även hos den mest lojala men tänkande skattebetalande populationen.
Självfallet finns det en stor acceptans av ett högt skattetryck hos en befolkning som under lång tid skördat frukterna av ett generöst samhällskontrakt. Dvs sjukvård, skola, omsorg, pension, försvar, beredskap, osv. som har alltid levt upp till eller överträffat förväntningarna.

Sjukvården kan te sig som det tydligaste exemplet där den gode skattebetalaren förväntar sig att få adekvat vård i rimlig tid tack vare just gjorda skatteinbetalningar genom åren. Tyvärr noterar vi att hela sjukvårdskontraktet underpresterar för en stor del av populationen och den underförstådda ersättningen vi betalar för en motprestation i form av adekvat och korrekt sjukvård på rimlig tid ej presterar ens på den lägsta nivån.

Detta manifesteras t.ex. inom sjukvården genom långa vårdköer, materialbrist, personalbrist, osv.

Pensionen

Men även frågan om en vettig pension blir allt mer aktuell. De som betalat skatt under en hel livstid för att i den senare delen av livet kunna leva under någorlunda drägliga omständigheter finner sig i en fattigdomsfälla som de omöjligt kan ta sig ur. Samtidigt som staten erbjuder bättre eller likvärdiga villkor för personer som på inget sätt bidragit till uppbyggnaden av landet och inte heller förväntas bidraga i någon vidare utsträckning.

Vi medelålders fortsätter tyst och buttert att arbeta vidare inom ramarna för det givna skattesystemet men gissningsvis växer en ny generation upp som i allt större grad ifrågasätter skattesystemets prioriteringar. Framförallt om det är alldeles uppenbart att inbetalda skattemedel aldrig kommer skattebetalaren till godo.

Sysselsättningsgraden

Hur många är det då som tillför staten medel i form av löneskatt? I Sverige uppgick sysselsättningen till 5 055 000 personer i mars, 2020. Det är en minskning med nära 40 800 personer jämfört med samma månad föregående år. Coronakrisens effekter på arbetsmarknaden syns dock inte ännu…
Varför är då sysselsättningen ett så viktigt mått? Jo, arbetsgivaravgiften är viktig för statsfinanserna då den genererar över en fjärdedel av den offentliga sektorns skatteintäkter. Arbetsgivaravgiften redovisas dock tyvärr ej på lönebeskedet för den anställde så många är omedvetna om den skatt företaget åläggs för att erbjuda den anställda arbete.

Nära 60 procent av de totala skatteintäkterna kommer från skatt på arbete, framför allt inkomstskatter och arbetsgivaravgifter. Knappt 30 procent utgörs av skatter på konsumtion och insatsvaror. Resterande del, dryga 10 procent, utgörs av skatt på kapital. Totalt uppgick skatteintäkterna år 2019 preliminärt till 2 156 miljarder kronor. Allt enligt ekonomifakta.se.

Läget på arbetsmarknaden

Läget på arbetsmarknaden är nu tyvärr besvärligt, även om det inte syns i statistiken ännu, varsel och permitteringar står som spön i backen, och vägen tillbaka till full sysselsättning blir lång. Sanningen är att anställningsstrukturen kommer att ändras dramatiskt i och med de stora omvälvande omställningarna i spåren av Covid-19 i västvärlden.

Med anledning av de allt svårare utmaningar för företag med dyra direktanställningar kommer allt fler jobb att erbjudas via bemanningsföretag. Detta så att företagen snabbt kan anpassa sin personalstyrka till aktuella, eventuellt akuta, behov.

Med Covid-19 färskt i minnet kommer ingen att glömma hur viktigt det var att snabbt anpassa sin personalstyrka till extrema förhållanden, hur sällan de än må dyka upp. Det låter sig inte göras med egen personal varför vi kommer att se stor framgång för bemanningsföretag de närmaste åren.
Så vi vet redan att samhällets kostnader för arbetslösa kommer att stiga dramatiskt för 2020. I början av 2020 var frågeställningen avseende arbetslösa inte så besvärande förutom det faktum att en oproportionerlig stor del av de arbetslösa var invandrare.

Det slår alltså åt två håll, dels minskar skatteintäkterna dramatiskt, men utgifterna ökar också dramatiskt i och med arbetslöshetsersättning och andra sysselsättningsbidrag.

Företagandet och gigekonomin

Vad det gäller företagande så har det sedan 2010 startats runt 70 000 företag per år. Antalet personer som arbetar i egen regi, via eget bolag eller via framgångsrika företag som Frilans Finance (platform economy), kommer med stor sannolikhet att öka dramatiskt i och med att gigekonomin tar fart.
Det blir naturligtvis spännande att se hur det hela utvecklas, frågan är bara om gigekonomin utvecklas som i USA? Normalfallet är ju att allt som är digitalt växer snabbare i Sverige…

Oavsett vilket, här kommer lite statistik avseende gigekonomin för USA:
• 2017, ca 55 miljoner giggare i gig ekonomin (!!)
• Ca 36% av USA´s arbetare är involverade i gig ekonomin
• Giggarna bidrog med “$1.28 trillion to the American economy in 2018”.
• 90% av giggarna tror på en ännu bättre framtid
• Fortsätter gig ekonomin att växa som den gjort, kommer mer än 50% av den arbetande populationen att vara delaktig i gig ekonomin 2027
• Giggare “spent a billion hours per week freelancing” 2018. 2015 var samma siffra “72 million hours per week”…..
• 42% av den yngre arbetsföra populationen giggar.

Detta ger indikationer om hur det kan komma att se ut även på våra breddgrader i någon form av närtid. Vad har detta för betydelse kanske vän av ordning undrar? Jo, giggarna har väsentligt större möjlighet att styra över sina ekonomiska flöden och på så sätt medvetet eller omedvetet välja bort ett ofördelaktigt skattetryck genom de medel som står till buds inom de legala ramarna för ett aktiebolag i privat regi.

 

Ett träsk av administration

På intet sätt menar undertecknad att de mindre entreprenörerna är samvetslösa skattesmitare, utan att de nya digitala bolagen är extremt kostnadseffektiva och administrationen av en sådan verksamhet är blygsam. Det är en stor skillnad för storbolagen som fastnat i ett träsk av administration och redovisning av varje liten enhet av verksamheten.
Skatteverkets stora skräck, att de skulle missa en skattekrona, ger vid hand att de hellre avdelar oproportionerligt stora resurser för att få in den sista skattekronan istället för att vara en högeffektiv leverantör på lejonparten av skatteindrivningen.

Frågan är väl vad det kostar oss skattebetalare att få in dessa sista sura skattekronor? Inte bara i reda pengar, utan även i mental stress och brustet rättspatos hos företagsledare.

I ljuset av den allt mer bristfälliga samhällsleveransen kommer nya potentiella skattebetalare, anställda och företagare, att hitta vägar runt skattesystemet, som i mångas ögon ej lever upp till samhällskontraktet och därmed får kontraktet ses som brutet.

Med detta uppstår rimligtvis bland annat byteshandel utanför det ordinarie reglerade betalningssystemet. I diverse kluster byter kreativa säljare och köpare sina varor mot andra varor i någon form av sinnrik ordning utan att en skattekrona lämnar systemet.

En väl fungerande sjukvård

Ingen vuxen svensk motsätter sig dock att betala för t.ex. en väl fungerande sjukvård, där skattebetalaren erhåller relevant sjukvård i rimlig tid. I andra länder där en stor del av sjukvården är av privat karaktär och medborgarna själva får stå för sjukvårdskostnader via dyra försäkringar blir det snabbt stora orättvisor. Det känns därför inte som ett vettigt alternativ utan vi önskar nog att modellen ska vara som tidigare.

Men med en väsentligt bättre och effektivare administration som leder till en kostnadseffektiv och välplanerad sjukvård för den som nu har behovet av att utnyttja den.
När många gör gällande att våra skattebetalande medborgare dör i vårdköerna, eller får ett väsentligt försämrat liv med sina olika plågor, på grund av långa vårdköer brister leveransen på allt för många plan och samhällskontraktet anses av många som brutet.

Vart tar våra skattepengar vägen?

De stora frågeställningarna som självfallet uppstår är vart egentligen våra skattepengar tar vägen? Har vi råd att vara frikostiga i internationella sammanhang med våra skattemedel utan att först säkerställa att skattebetalarna faktiskt får valuta för pengarna?

Den yngre generationen, och möjligtvis framförallt invandrad befolkning, saknar kanske förståelse för den extrema fördelningspolitik vi satt som standard, för de har ej sett var vi kom ifrån. I och med detta ökar volymen av samvetslösa oreglerade betalningsströmmar som tar plats utanför det stipulerade ramverket för pengaflöden och därmed missar vi allt större löpande skatteintäkter.

Nåväl, åter till frågan om skattetrycket och utmaningarna vi har framför oss.

Med en allt större andel av befolkningen som ska leva på skattesubventionerade medel skapas en stegvis allt större misstro mot systemet då skattebetalarna inte upplever att de får vad de betalar för. Däremot erhåller en icke bidragande population, svenskar och invandrare, en allt större andel av våra skattemedel utan att tillföra några nya medel i systemet.

Då detta sker utan uppenbara krav på motprestation från den bidragsmottagande individen skapas förutsättningar och grogrund för en allt mer hårdför politisk debatt på både vänster- och högerkant, och för all del i mittenpolitikens något svajiga och vindflöjelsliknande polemik.

En ny gyllene medelväg

På något sätt måste en ny gyllene medelväg mejslas fram för alla så att skattebetalaren återfår förtroendet för att staten ska hushålla nogsamt med skatteintäkterna. Kanske bör framför allt skattebetalarens intressen prioriteras före internationella intressen, som kanske i viss mån drivs av någon form av höga ideal. Dessa bör dock ej förväxlas med det uppdrag den (möjligtvis idealistiska) politikern har från sin (röstberättigade) befolkning och (de facto) skattebetalare, att värna om den egna nationen först.

På samma tema som när flygvärdinnan i den inledande säkerhetsinstruktionen redogör för hur vi ska handla vid en nödsituation. Vi ska då först säkerställa att vi ansluter syrgasmasken på oss själva, dvs de som är vid medvetande och kan bidraga till att rädda andra, före vi hjälper andra. Detta faller sig naturligt då risken annars är stor att samtliga faller offer för den uppkomna nödsituationen.

Varningssignaler

Northcote Parkinson redogör för de varningssignaler som vi bör vara uppmärksamma på när skattetrycket börjar närma sig avgrunden och vi har ett paradigmskifte att vänta i betalningsvilja och solidaritet:

1. För det första, det upptäcks att staten tar i anspråk en alltför stor del av kapaciteten och energin inom landet, vilket medför att det enskilda initiativet slappnar och ersätts av passivitet.
2. För det andra försvagas äganderättskänslan och ersätts av missunnsamhet.
3. För det tredje naggas friheten i kanten och en känsla av beroende inträder.
4. För det fjärde börjar man tycka att allt är meningslöst och blir upproriskt sinnad.
5. För det femte mattas det konstnärliga skapandet och får en hysterisk prägel.

Northcote Parkinson menar att dessa tillsammans medför en försvagning av den enskildes känsla av ansvar och därmed individualismen som sådan. ”Lagen och Profiterna” nedtecknades och gavs ut 1960, trots detta menar han redan då att den tekniska utvecklingen (!) gav respektive individ ökad betydelse, men att den politiska tendensen är den motsatta, att den enskilde individen får allt mindre betydelse.

I ”Lagen och profiten” lägger författaren ut texten i både vemodiga och lustiga krumelurer avseende de fem punkterna som är väl värda att läsa men vi lämnar dem just nu för att begränsa detta alsters volym.

Om vi omsätter detta till dagens internetbaserade verklighet inser vi dock snabbt att allt detta gäller i allra högsta grad även idag i vårt digitala och högteknologiska landskap där individuella röster hörs allt starkare. Även om det kanske upplevs som att det politiska landskapet har svårt att ändras och acceptera nytänkande, och även om vi står på ruinens brant.

Den upplevda förskingringen av skattemedel

Problemet med den upplevda förskingringen av våra skattemedel kan i viss mån kopplas till den skader av idealister som söker sig till det politiska ämbetet i någon form av iver att bli världsförbättrare på andras bekostnad.

Dilemmat är att många politiker saknar välbehövlig arbetslivserfarenhet och kanske mest av allt stor respekt för andras pengar, dvs. att förstå att hushålla med skatteintäkterna och inte bara bara sprätta iväg andras pengar, det kan precis vem som helst, det kräver varken hjärna eller plan…

Politiker med, enligt egen mening, höga ideal har över lång tid valt att göda sig frikostigt på skattebetalarnas bekostnad och samtidigt frigjort sig från allt ansvar, tjänstemannaansvar, vilket är på tvären mot allt vad vanliga skattebetalare har att förhålla sig till.

Vanliga löntagare och chefer tar dagligen ansvar för sina handlingar, och får följaktligen av och till ta ganska allvarliga konsekvenser för detta.

Vad det gäller pensionsvillkor har politiker även här tillgodogjort sig villkor som vanliga skattebetalare, deras försörjare, bara kan drömma om. Det sticker i ögonen när vi läser om politiker som lämnat riksdag och politik men samtidigt år ut och år in försörjs av skattebetalarna. Skattebetalarna själva tvingas dock in ett allt svagare grundskydd vid arbetsbefrielse eller sjukdom, och försämrade pensionsvillkor.

Ett annat problem är att vi ser samma byråkratiska och politiska ansikten i den ena misslyckade rollen efter den andra, med andra ord har ej ett politiskt eller byråkratiskt misslyckande någon särskild bäring på karriär eller inkomst. Tvärtom hägrar en längre tids betald frånvaro från rampljuset, för att sedan finna en lämplig post att krama en ohemul ersättning ur, för vilken de sällan har relevant kompetens för, självfallet utan medföljande naturligt ansvar, men med en politisk premium som bara ett modernt skattefrälse anstår.

Ett rimligt skattetryck

Åter till Northcote Parkinson som argumenterar för att ett rimligt skattetryck är ca 10%. Dock väljer olika samhällen olika vägar avseende t.ex. sjukvård och pensionssparande, så det finns med all säkerhet ett spann som kan sträcka sig från 10% till kanske 30%.

Men inom ramarna för dessa intervall ska den statliga administrationen rymmas, varför exempelvis löner och ersättningar måste hållas på en försvarbar nivå. Bortsett från det fall att det råder krig då skatterna självfallet måste anpassas för att finansiera krigsapparaten.

Enligt Ekonomifakta uppgår det genomsnittliga skattetrycket i OECD till 34,3 procent vilket är nästan tio procentenheter lägre än det svenska. Avståndet mellan USA:s och Sveriges skattetryck är ca 20 procentenheter.

OECD
OECD bildades 1960 och har för tillfället 36 medlemsstater: Australien, Belgien, Chile, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Israel, Island, Italien, Japan, Kanada, Lettland, Litauen, Luxemburg, Mexiko, Nederländerna, Norge, Nya Zeeland, Polen, Portugal, Slovakien, Slovenien, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Sydkorea, Tjeckien, Turkiet, Tyskland, Ungern, USA och Österrike.

Med andra ord en stor del av det vi kallar västvärlden, länder som liknar oss i mångt och mycket.
Frågan som hänger i luften är självfallet: ”Vad får vi för pengarna?”, speciellt i jämförelse med de övriga OECD länderna?

Motiverar samhällskontraktet i Sverige en väsentligt högre premium idag? Möjligtvis var det så fram till 80- eller 90-talet, men nu börjar det kännas som att den av staten självpåtagna idealistiska synen på sitt eget arbete har gått över styr.

 

Ett havererat välfärdssamhälle

Är vi beredda att till priset av ett havererat välfärdssamhälle, ett större utanförskap och generell skatteflykt ur landet kortsiktigt spegla oss okritiskt i den internationella idealismens glans?
Man kan lätt konstatera att den problemställning som Northcote Parkinson gör gällande gäller oss, skattetrycket överträffar leveransnivån med råge, vi befinner oss på gränsen till en avgrund som är mörkare och mer eländig än något Coronavirus. Vi hänger lätt lutade ut över stupet och kanske hoppas att någon drar oss tillbaka, men vem är denne någon?

Självfallet är kraschen i avgrunden inte att likna vid en bil som kör över kanten till en ravin och katastrofen är över på några sekunder. Istället minskar företagsamheten sakta, landet lever på lån, vi äldre fortsätter att arbeta av gammal vana, även om de yngre märker att det är meningslöst, osv. Motorn snurrar på en stund, men sedan hackar den, och sedan dör den…

Lafferkurvans röda zon

Vi befinner oss alltså i, eller nära, Lafferkurvans röda zon och många känner dessutom att samhällskontraktet till slut är brutet av politiker vars idealism och okunskap mal sönder vårt välfärdssamhälle för sina egna krassa personliga (idealistiska?) framgångar.

Är det inte dags att dra på oss syrgasmasken och rädda det som räddas kan?